Dekapitering

image35  soon walk drink six sore please swear be your


Ljudet av dörrarna som slogs igen skrämde livet ur henne. Hon var inte heller säker på om det var hon eller perrongen som rörde sig, som lämnade något bakom sig. Var det ens hennes egna hjärtslag hon hörde? Trycket mot hennes öron blev för stort och samtidigt som det slog lock för dem slocknade allt. Hon hatade tunnlar. Rädslan av att inte se eller ha någon kontroll kunde ju ta över henne.


Allt försvann allt längre bortåt men hon såg inte vart hon var påväg. Det berörde henne inte. Hon tänker bara på att om en halvtimma är allt över, då är det slut, åtminstone för denna gången. Hon var påväg, på rätt väg. "

Hanna Höglind


til' death do us part ^

HÖGLIND OUT!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0